Wall Street Journal rapporterade att [Eric Schmidt] av Google och nu Alphabet Inc, främjade tanken på en billig version av Raspberry Pi till Raspberry Pi Foundation [Eben Upton]. Tydligen accepterade [Upton] denna rekommendation trots befintliga planer för att göra mycket dyrare, mycket mer kraftfull version av PI. Resultatet är Raspberry Pi Zero som säljer, på vissa ställen, för $ 5,00 och gavs bort för gratis på omslaget till Magpi-tidningen.
Från WSJ-artikeln:
“Han [Schmidt] sa att det var väldigt svårt att konkurrera med billigt. Han gjorde ett mycket övertygande fall. Det var en livsförändrande konversation, “sade Mr. Upton och tillade att han gick tillbaka till labbet och skrotade alla tekniska planer för mycket dyrare versioner av framtida PI-datorer. “Tanken var att göra en mycket mer kraftfull sak till samma pris, och sedan göra en mer prisvärd sak med samma makt.”
Planer skrotades. Den mycket mer kraftfulla PI 2 släpptes till prispunkten för befintliga PIS, och nu har vi noll.
Pis syfte
Grunduppdrag
Raspberry PI Foundation är en registrerad pedagogisk välgörenhet i Storbritannien. Syftet med denna grund enligt deras OM US-sida är att “avancera utbildningen av vuxna och barn, särskilt inom datorer, datavetenskap och relaterade ämnen.”
Varför är Raspberry Pi Foundation så oroad över datorutbildning? Från 1990-talet började färre och färre nivåer i Storbritannien som ansöker om att studera datavetenskap tidigare erfarenhet som hobbyistprogrammerare. En sökande i 2000-talet kan normalt ha gjort en liten webbdesign.
Varför finns då hallon Pi Zero? [Upton] berättade också CNET: “Vi hoppas verkligen att det här kommer att få de sista få människorna i dörren och involverade i datorprogrammering.”
Mycket bra, men hur bra stöder noll detta mål eller adresserar sina bekymmer?
Nollkostnad
Den uppenbara punkten, direkt inspirerad av VD för Google: det är billigt. Förutom det är det inte. Adafruit säljer en budget och ett startpaket som kostar $ 29,95 respektive $ 59,95. Budgetpaketet består av ett noll-, SD-kort, USB på kabelns (OTG), strömförsörjning och USB-kabel, en mini-HDMI till HDMI-adapter och 2 × 20 huvudremsa. USB OTG är en nödvändighet om du vill ansluta en USB-enhet, ja singular, eftersom nollet inte har en vanlig värd USB-port eller ett nav. Men även det är inte tillräckligt, som vi ska se.
Adafruit Raspberry Pi Zero Budget Pack
Startpaketet lägger till mycket fler saker. Den enda av importen är USB-seriell adapter måste du bara arbeta med Linux-kommandoraden med hjälp av en seriell terminal. De andra delarna är en t-skomakare för att arbeta med ett brödbräda och en wifi dongle. Trevligt, men inte nödvändigheter. [Jag beställde ett startpaket för att få praktisk erfarenhet med noll.]
Andra leverantörer använder noll med USB OTG och Mini-HDMI-ledningen för cirka 20 dollar. Det är utan ett SD-kort eller strömförsörjning som lägger till cirka 5 dollar per styck.
På toppen av allt detta, med tanke på att det bara finns en enda USB-dataport, kan du behöva ett nav. Den andra USB-kontakten är till makt, som med alla andra pis. Och bara för att vara komplett måste du också köpa en GPIO-rubrik om du inte löds direkt till styrelsen.
Kanske kan du få de nödvändiga delarna och bitarna för mindre, men det saknar poängen. Att arbeta med en noll kräver att du spenderar mycket mer än $ 5, och till och med tekniker kostnaden för en större än noll PI (GTZPI).
Hur gör det noll billigt? Allt du behöver för att få ett GTZPI-arbete är SD-kortet. Därefter är behoven samma: konventionell HDMI-kabel, HDMI-skärm, tangentbord och, om du vill använda GUI, en mus.
Nollutveckling
Ett mål för PI Foundation är att uppmuntra till lärande mjukvaruutveckling. Nollen kör samma programvara som GTZPI och använder samma chipset som PI A. Nollburken som ett resultat används för utveckling med tanke på att PI A, den ursprungliga PI, användes glatt av många. Programvaran är så kompatibel att vi redan har sett ett hack där SD-kortet från en PI 2 startade en noll.
För utveckling måste du ställa in noll med en strömförsörjning, mini-HDMI till HDMI-adapter, HDMI-kabel, USB OTG-kabeln, USB-navet, ett tangentbord och eventuellt en mus. Efter några timmars arbete är du redo att prova programvaran i din enhet. Ledningarna är alla kopplade och brädet ansluten till enheten. Test körs. Du drar noll ut och anslut allt tillbaka tillsammans för att dessutom programvara fungerar.
Det kommer att bli gammal riktigt snabbt så att du får en andra noll så man kan stanna i enheten. Nu är allt du behöver göra byta SD-kortet. Om du ska göra det behöver du inte en andra noll med tanke på att du kan använda en PI 2 och få fördelarna med sin högre hastighet i utvecklingen. Alternativt kan du använda USB OTG med en WIFI dongle, kopiera filer till nollens SD och starta om eller starta om enheten. Över wifi you can also use SSH or a remote console to monitor the device’s activities.
How long did it take you to figure out all the cord connections in the second paragraph above? Do you think a student without a hacker pal will understand that? Remember, the goal is to reach students who don’t know computers.
As hackers we understand these hassles and complexities; we’re the ones who will solder a WiFi dongle directly to the Pi. This amount of hassle is discouraging to younger students who are trying to find speedier results. I’m not lodging the instant gratification criticism of students here, only recognizing their lesser experience with the amount of time and effort that goes into a project.
Zero’s Niche?
Zero’s niche might be as an embedded controller, as I implied in the last section. If you’re going to build a small stand-alone device the Zero’s size is a boon. but nearly all devices are going to need some form of communications. The Zero needs the USB OTG adapter to support WiFi, Bluetooth, or other wireless adapters. This defeats a lot of of the size advantage. I’ll grant that vendors will swiftly produce daughter boards in the Zero’s form aspect to support communications that might offset that criticism.
The smaller Zero uses less power which is a plus but once additional peripherals are added, that advantage lessens.
The Achilles’ Heel
The greatest problem of the Raspberry Pi is something that has existed for years now: corrupted SD cards. This problem pops up time and time again on forums, and after Christmas will unquestionably pop up even more.
A big reason for this is actually hardware based: no shutdown or power control. Experienced hackers know about this problem so can make sure the Linux shutdown command is somehow executed. Newbies won’t know or understand this which is going to cause incredible disappointment over the file system corruption. This is going to be especially true of the target group of the foundation – students. They’re going to get this new present at Christmas, right away try to work with it, and give up after the SD card goes bad two or three times. That’s assuming the gift-giver supplies all the extra pieces needed to even make the board work. Parents will probably complain that the Pi is defective considering that they won’t understand either.
Summering
The Zero is a great little board supplying a lot of possibilities for hackers. but if the Raspberry Pi foundation is indicating the Zero for students I think they missed the mark big time. The add-ons needed to use the Zero for development offset the affordable of the board and are decidedly awkward to use for development and test. The hassle is not going to encourage students to work with this board.
Then there is the reappearing power management problem with Pis. The foundation spent a lot of time and effort on a touchscreen display but neglected a design problem with their systems. A summer intern could have produced a small daughter board to fix this problem. The disappointment with this is going to drive students away.
Those are two strikes against the Zero. It is clearly not the next best thing for student Pi developers. For them it’s a lot more like a Raspberry Pi Minus One. My recommendations for encouraging students is to stick with the Pi B+ or Pi 2, and ideally the latter given its better performance.
Before I go, I have to compliment Adafruit and lady Ada. The information supplied by them on the Zero is excellent. The Raspberry Pi site’s pages are missing this crucial data. lady Ada’s introduction of the Zero describes why each of the add-on cables are needed plus additional information on adding audio output and accessing other video capabilities. bra jobbat.